VFU praktik. Matteusskolan Normalm

2009-10-12 till 10-16.

Måndag morgon, min lärare hade sjuk anmält sig och inge vikarie. Men det löste sig snabbt min handläggare föreslog att jag skulle jobba med en drama lärare.
Morgon började med en veckoplanering, där allt från elevrådsärende till gemensam skolutflykt för lärarkåren togs upp.
Vi fick ett intressant besök av en specialpedagog som arbetade med elever med ”Downssyndrom”. I skolan har det tre särklasser däremot verkar en av skolflickorna vara placerad bland barn som inte hade några funktionshinder, och nu fick de berörda lärare handledning. De kom upp intressanta frågor och pedagogen hade en specifik strategi för att förbättra flickans skol tid.
hon beskrev hur svårt det oftast är med tidsuppfattningen för dessa barn och föreslog en hand dator, där tider och specifika aktiviteter visas i olika färg fällt.
Hur förklara man för ett barn som har svårt med tidsuppfattningen vad en kvart är eller du ska vara här om timme?

Det intressanta är att det värkar vara vetenskapligt bevisat att genom arbeta med olika färger (kanske något liknande står i Ulf Klarens Bok?!) påverka, och stimulera hjärnans neurologiska funktioner. Men här hade man alltså hittat en dator.
Kul kul ja det kanske är något man själv behöver?!

Jag fick följa två klasser som hade drama de 80 min valfria ämnesval barnen har utöver den ordinära veckoschema. Anders som var deras drama lärare var en aning stressad
och glömde presentera mig, det komiska var att jag kände mig som en socialarbetare som var där av något som inte var av det roligare slaget.
Anders upplägg var intressant, han hade med sig ett drama av William Shakespeare och hade sammanfattat dramat så att barnen kunde få sig en överblick utan att behöva läsa hela dramat. Till det fick alla barnen ett utklipp av en reell scen. Han berättade för mig att han även fått en klass att sätta upp en uppsättning på engelska till deras avslutning.
Nu skulle barnen dela upp sig i grupper och läsa igenom texten. Därefter välja inom gruppen vilka roller de skulle ha, allt skulle ta ca: 30 min och därefter spela inför klassen. Otroligt vad det kunde prestera på så kort tid, det kallas för rutiner.
Men att se så unga människor ta sig an texter de inte alltid förstod och improvisera sig fram, det var imponerande.

Att leka till sig alvar är nyvunna känsloupplevelser

Resten av veckan kan ha varit bättre. På tisdagen dök Lotta upp min lärare, men hon var fortfarande sjuk, jag såg henne lida sig igenom dagen. Jag assisterade på bästa sett och bekantade mig med barnen, men blev mest påmind om den ”roliga timmen” man hade i skolan. Tyvärr har man inte energin så blir det rett så oroligt snabbt. Ja och till vis del så måste jag ha en passiv roll, då det är vad som förväntas av mig.
Dagen efter kom ersättaren en vikarie. En ung tjej med psykolog drömmar
som gjorde ett bra arbete, men kunde förstås inte följa upp de rutiner läraren på skolan arbetat med och jag kände att jag blev extra läraren. Lyxigt för barnen.

Jag reflekterade lite över hur jag kunde tänka mig driva fram bild ämnet, och kan bara konstatera att det är långt ifrån det jag själv växt upp med och sett andra arbeta med och till vis del kanske problematiken ligger i att bildläraryrket värkar var ganska ensamt. Kanske läraryrket överhuvudtaget. Jag tror att hos bild lärarna kanske det lätt blir den där lekskolan som inte riktigt går att ta på allvar.. det kan vara bra nog ibland, Men det tråkiga är att det är just leken som ska upp, och att ha förmåga att vara närvarande i den processen, är inte en lätt uppgift om du inte är inspirerad.
Det går inte förvänta sig att det är roligt hela dagarna, men jag tror på att hitta forum där man själv får inspiration. Att gå ner till halv tid kan jag inte tänka mig folk har råd med, men att göra annat kan vara bra.. En lösning kanske kan vara att hitta en lärare att dela sin tjänst med.