Bråten längst vägen

"frivilliga minnet"med vilket vi medvetet försöker erinra oss det förgångna

som motsats till "ofrivilligt minne"vilket strömmar genom oss som ett gensvar på någon oväntad stimulans.

I boken"fotografi-en intruduktion Steve Edwards" tas Marcel Proust som ett exempel på fotografins inverkan Marcel Proust var fascinerad av fotagrafier. För honom erbjuder en viktig stimulans till ofrivilligt minne som kan utöva makt som om det vore verkliga levande människor.

Marcel nedtecknar om sin mormor: Den viktiga omständighet som vi måste försöka minnas är inte att fotografier... förefaller få oss att tro att hon fortfarande är här, den viktiga omständigheten vi måste försöka minnas är motsatsen: hon finns inte längre.

Bråten längst vägen hade hamnat på åkern, åkern hade fyllts av vatten. En bit vägg och delar av ett veranda hade blivit en plats att stanna.

Jag låg och räknade kapsyler i vattnet, och hoppades att febern skulle gå ner. Kroppen hade slutat skaka.

Jag hade kommit på mig själv och förundrats hur mjuk hy lätt kunde förvandlas till dött kött.. Jag hade yrat hela natten, Hon min vän var i närheten...

jag skulle vara pigg någon timme till och sen skulle morfinet göra sin verkan.. solen gjorde den tjocka färgen mjuk. väggen måste ha målats innan den slitits isär.

Jag visste att det låg ett samhälle längre upp, men det gjorde ingen skillnad trött på att söka.. hade jag hittat lite mat i ett gammalt skjul, men hade inte varit ensam.

Hundarna var där, och jag hade varit alldeles för långsam.

Första natten hade jag sovit uppe i ett träd men mina sår hade lämnat spår efter mig och gjorde det svårt.

Mina minnen var hos de levande.. Bilder av gamla kamrater hade mig sällskap.

Men jag kunde inte sluta tänka på henne.. Jag trodde först jag hade inbillat mig. Men sen natt fjärilarna blivit mina vänner hade även hon sökt upp mig, stått vid min sida.

Hon hade väckt mig med en viskning.. Jag bad hela natten att hundarna inte skulle hitta mig.

I natt ljuset såg jag henne tydlig stå vid åkern, jag förstod att hon inte var i det levande.

Den tröst jag fick.. jag visste att jag måste vidare. Jag visste att jag inte..