Den ofrivilliga "bromsen"

Jag kan räkna upp till ett dussin människor som väntar på att förflytta sig.. ur kopplade från den aktivitet som väntar dom.. börjar flera bli otåliga.

-Jag är en ost som vill göka! säger Anders. Förmodligen står han på en perrong någonstans, i ett försök att i göra dagen mer meningsfull tittar han sig runt... Själv sitter jag på Bussen och ser folk stiga av, då Bussen med alla andra maskiner på jul vägrar rulla.. som en trög kropp stannar allt upp.

sakta börjar människor kliva ur sina fordon.. i den vita snön ser människor ut som små svarta figurer som långsamt rör sig fram.
En del blir trötta..stilla ser jag den tunga Bussen rulla ner för backen. Och hoppas på gamla bilder som ska räddar synen av de som skall hända. Det gnisslar om bromsarna och den tunga maskinen glider långsamt fram utan hejd, som pulkan som rör sig ner för backen med tjut av rop där barnen hejar på.. Nu är det inte barnen som ropar. Alla står i sina kläder utan att veta var det skulle ha dagen till.. hjälten innan han med alla andra springer fram och rycker upp den gamla damen...

Ett barn blir allas förvåning då hon som ängel, klappar den onda kropp.. Ger mamman alla ord som vi inte orkar bära.
Mamman säger försiktigt- Hon har det bra nu..
Barnet upprepar.. och frågar - Hon ont?!


Tanken på förflyttning.. ett föremål med destination.. och den ofrivilliga "bromsen"