fredag 26 februari 2010

Artefakt

Mellan hår och sånt .. sista dagarna hade jag sett henne ängslig stått längst korridoren vänd mot väggen. Jag hade kommit ur den värsta febern men var långt ifrån frisk.

Hon var den sista i gruppen som inte hade haft febern, tidigt hade vi tagit upp frågan då flera i gruppen blivit så pass sjuka att de hamnat i koma. Vår chef hade föreslagit att prova vaccinet R.G och flera hade miss tyckt och en röstning hade lätt till att de som ville kunde ta vaccinet.

Johanna hade sökt upp mig, hon hade frågat vad jag tyckte om henne och jag hade förstått att vi kanske var på gång,. Jag sa vad jag tyckte och vi kramades. Dagen efter var hon den första av oss som skulle ta vaccinet.

 

En del av oss var studerande och hade det här som ett extra knäck andra hade varit här länge och antigen blivit enhets chef  eller anställnings ansvarig. Jag hade sista tiden skött städ schemat och åtagit mig andra sysslor.

Vid anställningsintervjun hade chefen tyckt om mig och blivit lite glad över att det fanns någon som tyckte om fotboll och känt igen min dialekt. Jag hoppades på bättre kvälls tider, och föreslagit att jag kunde sköta schemat. Då jag inte hade annat för mig på kvällarna, insåg jag snabbt att de flesta hade fullt upp med sitt och inte orkade sätta sig in i de dagliga rutinerna och var tacksam över att någon ville ta sig ann planeringen.

 

Vi hade kramats och jag kunde känna att hon saknat mig, hon satte sig vid sängkanten och vände sig bort. Jag frågade vad hon tänkte på och försökte resa mig upp, yrseln kom och jag nöjde mig sitta halvägs upp.

Hon snyftade och sa.- Alla är borta Jonas.. alla är borta..

Jag blev tyst och tänkte att vi var flera som tagit vaccinet, jag frågade om Pär och Jusuf, hon skakade på huvudet.

 

Den sista månaden hade sjukvårdsledningen gett upp 

De var få av dom på min avdelning som trodde att de skulle överleva

 

Jag hade fått med mig anställnings chefen, han hade förlorat sin syster och hade inte sovit det sista dagarna. Vi hade tagit oss ner till lagret och brutit oss in i förvaringsskåpen där de hade låst in vaccinet. Jusuf grät av ilska när vi tog oss in och förbannade sjukvårdsledningen. Varför inte låta folk bestämma över sina egna liv låta folk få en chans?

 

Flera hade gott ut med att vaccinet var obrukbart, men vi hade sett att en del läkare på avdelningen vaccinerat sig. Men nu var hela sjukvårdsledningen borta och vi insåg att om inte vi skulle sluta som de andra var det bästa vi hade att gå på.

 

Jag såg att Johanna hade gott ner i vikt, hon hade själv aldrig blivit sjuk men var en de som frivillig ställt upp med för de som blev sjuka. Vi gjorde som de andra avdelningarna hade gjort och bar skydds dräkter.

Korridorerna hade börja bli tomma och folk drog sig för att uppsöka sjukhuset. Vi hade isolerat en sal och var nu en grupp på sex personer vi dela de upp oss i olika ansvars områden. Hälften av gruppen var redan sjuka så vi valde Johanna. Hon var frisk och hade en del sjukvårds erfarenhet, hon skulle snart bli undersköterska och var inne på sitt andra år. Vi andra drog nytta av henne och lärde oss snabbt vad vi skulle tänka på

 

Jusuf hade insjuknat vi alla var rädda. Han var ledsen över att inte vara till någon hjälp efter tre dagar var han inte kontaktbar. Det var bara att vänta och se om vaccinet skulle ta.

 

 

Funderingar vad primära, sekundära och tertiära artefakter är.

 

Primära artefakter ingår i den direkta produktionen av livets nödvändigheter. Därmed blir sjukhusets kollaps en stor kris för dessa människor, det förväntas att ”allt” som kan tänkas behövas för att överleva finns just att hämta på sjukhuset.

Sjukhuset står helt enkelt för de värktyg vi behöver när vi blir sjuka. Då sjukhuset inte kan hjälpa de drabbade och dessutom får rykte om sig att det är en farozon, så har vår primära artefakt gott förlorad. Kan det rädda sig själva?

 

Primära artefakter har meningserbjudande och leder användaren att agera på ett viss sätt, och ger med andra ord indikation om hur de skall användas.

 

Jonas, han tar hjälp av Jusuf som är anställnings chef och har de ”nycklar” de behöver. Och då jusuf själv är drabbad är hans chefs position en fördel och kommer med lätt het åt vaccinet.

Man kan säga att Jusuf blir Jonas primära artefakt.

 

I behov av sjukvårds kompetens väljer gruppen Johanna, i hopp om att med hjälp av sin bakgrund ska ”rädda” situationen. Hon blir då ett verktyg, och är då gruppens primära artefakt. Hon instruerar och låter andra ta del av sin kunskap blir därmed sekundär artefakt. Då sekundära artefakter inte bara ses som instruktion anvisningar utan ses som ett verktyg för att förstå den primära artefakten, används hennes kunskaper som sekundära artefakter.

 

Den tertiära artefakten skulle kunna vara vaccinet eller teorierna runt vaccinet inverkan.

 

Vaccinet från tertiär till primär artefakt. Det vet att vaccinet har använts, men är inte helt säkra på att det fungerar. Det beslutar att det ska använda det. 

måndag 15 februari 2010

Den ofrivilliga "bromsen"

Jag kan räkna upp till ett dussin människor som väntar på att förflytta sig.. ur kopplade från den aktivitet som väntar dom.. börjar flera bli otåliga.

-Jag är en ost som vill göka! säger Anders. Förmodligen står han på en perrong någonstans, i ett försök att i göra dagen mer meningsfull tittar han sig runt... Själv sitter jag på Bussen och ser folk stiga av, då Bussen med alla andra maskiner på jul vägrar rulla.. som en trög kropp stannar allt upp.

sakta börjar människor kliva ur sina fordon.. i den vita snön ser människor ut som små svarta figurer som långsamt rör sig fram.
En del blir trötta..stilla ser jag den tunga Bussen rulla ner för backen. Och hoppas på gamla bilder som ska räddar synen av de som skall hända. Det gnisslar om bromsarna och den tunga maskinen glider långsamt fram utan hejd, som pulkan som rör sig ner för backen med tjut av rop där barnen hejar på.. Nu är det inte barnen som ropar. Alla står i sina kläder utan att veta var det skulle ha dagen till.. hjälten innan han med alla andra springer fram och rycker upp den gamla damen...

Ett barn blir allas förvåning då hon som ängel, klappar den onda kropp.. Ger mamman alla ord som vi inte orkar bära.
Mamman säger försiktigt- Hon har det bra nu..
Barnet upprepar.. och frågar - Hon ont?!


Tanken på förflyttning.. ett föremål med destination.. och den ofrivilliga "bromsen"

fredag 5 februari 2010