Idioterna

idioter..

Den svarta kråkan ligger i solen hoppas på bli upptäckt, han sträcker på sin näbb och skakar sanden av sig.. grannen ligger och lyssnar på speedway finalen och hummar sig fram till resultaten, prickar för de förhands tippade valen och flinar snett när han hör vem som vinner.

Längre upp vid duscharna mellan barackerna står hundarna. Kan inte säga hur många, kanske tre. De står i skuggan och spanar överlägset.
Det var något i deras blick. kråkan plockar ängsligt mellan sina fjädrar tycker att de ser matta ut..
Han tittar efter hundarna, han flinar. Vid duschen hade han sett. Konstatera att de var unga tråkiga och dumma!
De ser fortfarande dumma ut!
Lite matt lägger han sig ner försöker blunda, hör grannen följa nästa match..

Mini grisen

Nu är det dags att skissa!!

Vi arbetar med våra lektion upplägg "sus" eller varför inte säga "Puss" någon släppte in en mini gris i klassen.. svart o go med sträva hårstrån. Ingen kan låta bli att bli förtjusta i den lilla mini grisen..

En gång tog jag min dotter på nya upptåg. Cirkus hade kommit till stan de stora tälten såg vi på långt håll och jag höll i min lilla flicka i handen, hon hade hunnit bli 3 år och kändes som en stor tjej.. vi var på nya upptåg!
Jag insåg rätt snabbt att mycket vi såg var alldeles för avancerat för henne att förstå.
Två Mexikanska trapets konstnärer jonglerade med varandra i en "tramp bräda" som i sin tur hade en led i mitten och det gjorde att hela kalasett flög runt en axel och för att detta skulle vara möjligt så tajmade mexico twins med att "hoppa" varje gång "brädan" loopade! ja tjena! Glömde säga att var ände av brädan som var ungefär 10 meter lång satt det en "glad" boll ca 2 m i diameter som rullade. Dvs att killarna sprang på kulan medans allt lopade.
knapp jag förstod vad som hände och kanske vi hann bli åk sjuka på vägen..

Vi tog oss ut på baksidan och gick och hällsade på djuren.
Och där stod han, en livs levande elefant!
Stor och fin.. de är något speciellt när man holler ett barn i handen, kliver in i hennes "lilla" värld som är precis tvärt om det "lilla" allt är så mycket!
Intrycken stora kännslor tårar och skratt vart efter helt fantastiskt! ja där stod vi, gick försiktigt fram till elefanten det verkade som elefanten blev nyfiken på oss och valde att gå fram och hälsa på oss, sträckte fram sin snabel och vi fick klappa honom.
Vi stod och skaka snabeln som var förvånansvärd varm. Snabeln hade kraftiga svarta hårstrån som satt glest.. Sen hörde vi en gäll röst en kvinna ropade och skällde - Back Jack! i sad back Jack! hon slog med sin "käpp" i marken och visa tydligt att elefanten hade gott över gränsen!
vi flyttade på oss och såg den stora elefanten snällt lyda sin chef.

Nu tycker jag vi ska skaffa en liten gris i klassen.. hylla djuren som följer oss som samvets skuggor vad gör vi med våra djur tar vi hand om dom jo jo finns alltid någon som klappar sin katt jag skulle klappa min lilla gris.. men alla andra som hamnar på våra tallrikar hur gör vi eller vad gör vi med dom?! Äta kött det gör jag flera gånger i veckan men lite tomma i själen tycks vi blivit då vi lämna jordbruks samhället. Stora ord men värt att tänka på!

sammanfattning och lite reflektion och annat skit..

-Vilden själv iakttar ingen begreppslig skillnad mellan vara och spel.. han uppfattar inte något som identitet, bild eller symbol.

Vildens andliga tillstånd... begrepp om spel upplöser skillnaden mellan föreställning och tro. Spelet har ett eget väsen, som är oberoende av medvetandet hos den som spelar.

Jag inser att jag är glad över mitt val av media och tycker att jag fått utlopp för en massa kreativa idéer. Foto och film har varit det roligaste jag gjort på länge.

Visst har jag som många andra provat på media när jag gick i gymnasiet, men nu står jag här och känner att jag har bara börjat, och det är kul!

Spelet har ett eget väsen, som är oberoende av medvetandet hos den som spelar…

Jag tycker att mycket av det jag vill få ut av mediainriktningen är ett berättande där film och foto kommer nära till hands.

Mycket av film är just att återge en historia och att de hitta rätta vägarna dit. Olika redskap och tekniker är avgörande för att kunna berätta sin film.. Med barnen hittade jag olika metoder för att få dom att ”leka” film och barnen kunde lätt föreställa sig ett scenarium där de intog olika roller i gruppen… från manusskrivande grupp, till inspelningsansvarig. Planeringen runt arbetet och skådesspelet på plats krävde övning. Detta blev ”spelets” regler.

Skådespel i verk, hitta manliga attribut och finna vägar att dölja sina mjukare sidor..

Då jag och Emma försökte hitta ett tema som skulle passa barnen, funderade vi över temat kärlek. Relationsdrama kanske var ett bra sätt att utmana dom? Det blev inte alltid så populärt då associationerna var att det var något ”gulligt ” som skulle berättas.. När det gick upp för dom att kärlek kunde utryckas på olika sätt i deras film och att jag inte nödvändigtvis var ute efter en Romeo och Julia historia blev det roligare att vara med. Jag gav eleverna ett exempel på en grabb som var tokig i fotboll och hade Zlatan som sin stora idol. I killens ögon var Zlatan helig, och att vara på fotbollsmatcherna var det bästa han visste. - Här har ni en kärleksförklaring.

I en del klasser delade jag upp grupperna och i andra lät jag eleverna bestämma själva vilka de ville arbeta med, då blev det lätt kill och tjejgrupper. Jag tyckte de blev rätt så komiska i sina val av teman eftersom dessa ofta blev könsstereotypa.. Jag hade ett grabbgäng som beslöt sig för att göra ett zombie film. Till en början försökte de ta in idén om kärlek i filmen men det temat försvann så småningom helt..

De hade föreställt sig en scen uppe på en vind, gärna skolans, där filmscenen skulle utspela sig i trappan. Gruppen hade löst bildutsnittet på ett klyftigt och tydligt sätt där kameran skulle få närvara i form av övervakningskamera. Jag berömde dom för att de lyckats ge scenen ett trovärdigt uttryck, och uppmanade dom att fortsätta spinna på kärleksidén.

Här hade de kvar sin ambition men scenen gick inte att spela in där de ville och filmen handlade slutligen om det de tyckte var viktigast, en slaktorgie där alla blev uppätna. Jag får känslan av att de har fått utrycka sin kärlek till zombiefilm, men de har också gjort vad som roat dom mest, vilket var att slåss framför kameran.

Jag citerar boken ”Den ensamma fallosen” av Anja Hirdman där hon utvecklar Simon de Beauvoirs citat – man föds inte till kvinna, man blir en. Hirdman forsätter citatet – ska det ha någon bäring så borde detta gälla även män.

Jag tycker det är rätt naturligt hur eleverna på olika sätt leker sin egen fantasis verklighet och samtidigt utmanar sig själva i sin identitet genom att förstärka och få utlopp för den i stereotypa lekar. Min önskan var att eleverna skulle få chansen att leka olika könsroller med varandra, det fungerade bäst där grupperna var blandade.

Det hände att en del grupper var svårstartade, - Runka kuken! Ropar en av tjejerna i en grupp. Den här gruppen var upptagna med varandra och hade svårt att starta. Jag frågade tjejen om hon alltid brukade svära, och alla brast i skratt. Hon bad om ursäkt och jag kom på att min handledare hade varnat mig för att det fanns en del tjejer i den här klassen som var lite svåra.

Den här klassen hade fått bestämma själva vilken gruppindelning de ville ha, och jag märkte snart att de tre jobbigaste tjejerna hade hamnat i samma grupp. Jag hade en liten tjej i gruppen som ville höras, jag kände att hon hade svårt med sin invandrarbakgrund, flickan bar sjal och hade lärt sig att markera att inte bli trampad på.

Nu var hon hård och jobbig och jag hade svårt att få ögonkontakt med henne, hon visade tydligt att hon inte var med. Jag hejdade henne och tittade henne i ögonen och f förklarade att det spelade ingen roll vad hon sa. Om hon ville gå ut eller göra annat så skulle hon vända sig till mig –Jag är din lärare och det är jag som bestämmer.

Intressant var att när gruppen hade ett manus att stå på, då tog tjejen i sjal en skollärares roll i filmen. Hon spelade auktoritär och tillrättavisande.

Här kom ett tillfälle för henne att förändra sin identitet genom filmen. Jostein Gripsrud skriver om identitet i Mediekultur mediesamhälle. Han menar att hur vi uppfattas i ett socialt sammanhang till stor del skapar vår självbild. Men när man växer upp utvecklar man också den personliga identiteten. När hon fick en chans att leka med sin identitet, kunde hon kanske föreställa sig själv som vuxen med mera ansvar. Kan det vara så att hon genom leken kunde pröva en ny roll och på så sätt utveckla sin personliga identitet?

VFU Sammanfattning

Jag sitter med ett blankt papper framför mig.. Hur är det när man sätter någon i arbete?

Fantasier har sällan rum på ett blankt papper och ovana att arbeta med sin fantasi gör det svårt.. hur lyfter man blicken från pappret? När är det rätt stund att arbeta och känna sig inspirerad..

Den livlighet barnen äger och naivitet som får dom att drömma utan sensur, är det viktigaste redskap jag hade ute på min VFU.

Knepet var hur man hitta dit? Min handledare på plats efterlyste förtryckt material där det stod hur deras uppgift såg ut.. Jag hade mina invändningar och på pekade att jag ansåg att barnen skulle hitta sig fram genom att leka sig till uppgiften och att den information jag gav dom muntligt var tillräckligt för att få dom att börja sin uppgift..

Ville med det säga att inte göra uppgiften omöjlig, då barnen inte anammar språket eller de grepp som man brukligt arbetar med i film. Jag valde att inleda uppgifterna med att först fråga vad barnen trodde sig veta vad man bör ha med när man gör en film. Kamera var givet och snart hade även begrepp som manus, bild manus, statister, skådespelare och att man behöver en arbetsgrupp som arbetar bakom kameran tagits upp. Det visa sig att flera barn i min skola hade själva eller kände någon som på något sett hade medverkat i film.

Jag och Emma uppmärksammade skillnaderna i de olika skolorna och kom fram till att vi på något sett skulle arbeta med frågorna till slut examineringen..

Vad fungerade bra för mig som lärare? Jag känner att min styrka ligger i det praktisk görandet och fick det påpekat från min handledare. Känner i efterhand att planering kunde vara bättre men anser att en viss flexibilitet måste finnas inplanerad dvs man kan inte veta hur allt kommer att fortgå, därimot är du väl förbered i ämnet du ska lära i så kommer du långt..

Min ambition var att i ett senare skede ha en genomgång och titta på vad vi arbetat med och där också ta fram ett förtryckt material med film teori.. Det önskvärda hade varit att ta fram några filmer innan alla var färdiga och visa på olika styrkor i deras arbeten och där tagit in lite film teori.

Tiden blev knappt och jag kände att nu var det prioriterings metoder som gäller och där har jag flyttat fram genomgången till slutet av deras termin, då det har blivit mycket efterarbete på filmerna.. alla grupper inte hunnit färdigt och därför kommit efter.

Detta är även något som man kan tänka på när man gör grupparbete, att alla inte alltid är på plats och hur löser du det? Kunde ha gett dom en färdig uppgift och underlättat arbete för mig. Men såg möjligheten att få in ett ytterligare lärolikt arbetes moment för gruppen.

–Hur löser ni det att ni har två i gruppen som saknas, vilka delar går att ändra på och fortfarande behålla din historia.

Nu när jag grankar arbete inser jag, Och hade mina funderingar innan jag drog igång. Att det blir alldeles för många filmprojekt att hålla i samtidigt.

Jag förklarade för min handledare att om jag hade arbetat i en klass ensam så hade jag arbetat med en grupp i taget under en veckas tid, för att samtidigt kunna ha lektion med de andra barnen.

Nu var jag beroende av att ha någon i klassen då jag var tvungen att vara på olika inspelningsplatser.

febeuf..

arbets processen, undra just hur mycket man tål, hade feber förra helgen och lagom till den här helgen kom den tillbaka ahhgh.. det fick mig att tänka på Martin kellermans serie strippar på DN hans figur Rocky.. Har man läst honom så skrattar han en hel del åt vardags elände..

Han serie fungerade i ett lärosyfte, då jag plockade fram en Rocky tidning och visa på hur mycket man kan just berätta på en "tagning"

vfu..tralala

alla är välkomna in i det lilla helvetet.. jag chema lägger varje minut av min vardag, men känner att orken inte riktigt finns där.

Nu har jag inte många grupper kvar att filma, alltid finns det någon grupp som inte varit full i antal.. där har jag försökt få ungdomarna arbeta om sina projekt, kan man arbeta om sitt manus vilka delar är viktiga att behålla för att filmen ska kunna berättas, säg att du har en producent som tycker att du ska byta ut några scener eller ta in andra skådespelare i filmen.. såna argument har jag arbetat med för att de ska kunna sätta sig själva i ett annat sammanhang.

Nu blir det någon grupp som ändå inte blir klar där jag förhoppningsvis har lite dokumentations material som kan användas.

I grupparbeten så blir det komplikationer då inte alla är med och kanske det är en bra idé att ha en reserv uppgift.

vfu..

fingertopp känslan.. hade ett intressant samtal med min lärare på vfun, vi småprata om ett slags medvetenhet, hur man arbetar i barngruppen där eleverna måste ibland "vallas" fram.. en del klasser ger inte en stunds ro. Det handlar inte om att barnen är direkt utagerande men en del barn kan inte sitta still eller så pratar de oavbrutet..

det medvetna är kanske inte så medvetet utan det är något som kommer med erfarenheten och känslan av tillit när du växer i din uppgift. Då dina uppgifter känns meningsfulla blir de kanske begripliga för någon annan.

VFU..

Fortsätter lite trevande.. en del problem går inte att undvika, har pressat mig fram och prioriterat efter bearbetningarna av barnens filmer, och svär samtidigt över att jag inte haft tillgång till Internet hemma då min dator kraschat redan en månad sen..

Ok Att arbeta med media gör en sårbar och tillgång till all utrustning som krävs är inte en självklar het. Det påminner mig varför jag tyckte det var så viktigt att med all enkelhet göra film med barnen.. Just de begreppet att i en scen få en historia berättad.

Det är klart att tittar man bak i film historia så ser man just de arbetsset och det tog vi till vara på.. någonting händer när man gör barnen medvetna om att en historia berättas.

Att just leken blir allvar och det vittnar över deras skapar lust, och med finger toppkänsla få dom leka vidare.. Och det på minner mig över att just leken gör en medveten om vilken verklighet man lever i.

Jag påpekade det i det tidigare inlägget och säger det igen, att barnens olika sociala bakrund visar också hur olika vi vill leka.. För att inte behöva moralisera så uppfattar jag att just leken gör en medveten om sin verklighet samt förbereder en för andra utmaningar man står inför.. detta blir just det som framkommer tydligast hos barnen på förorts skolan, och de ger uttryck för en hårdare klimat..

VFU får mig att tänka..

VFU seminariet var behövlig, nyttigt att höra vad vi får ut av våran vfu placering.. Arbetsprocessen har varit igång sen weebly sidan. Kanske inte direkt som jag själv hade velat lägga upp det.

Weebly sidorna fungerade som skiss för min lektions upplägg och ambitionerna att göra film med barnen höll i sig.

Jag och Emma Clara beslöt oss för ett samarbete och började skissa ihop en ide´ vi funderade hur vi på ett enkelt sett kunde arbeta med barnen och beslöt oss för att reducera oss till en scen, ett film klipp.

Intressant blev det då vi hade så olika skolor att arbeta på dvs Emma Clara som är placerad på en förortskola och jag som har en innerstads skola att arbeta med. detta kom fram på olika sett under arbetet och klart intressant att iaktta.

Att få barnen att arbeta med egna manus var en ide´ att få igång ett eget berättande kändes viktigt då jag tror på att fånga upp deras uppmärksamhet på deras villkor eller rättare sagt leka med deras verklighet.

Vi visa barnen en animerad film som vi gjort, där vi introducerade deras uppgift.

Jag håller i fyra klasser i årskurs sju, och förstod att det blir rett många grupper att hålla reda på.

Jag frågade i klasserna om det var några som varit med i film sammanhang eller något liknande.. det visar sig att många i den skolan jag är placerad i hade varit med i något sammanhang, reklam film eller barn program och hade idéer om vad som behövs för att göra en film.

Dessa barn har en tydligare förankring i det populär kulturella och till viss mån mer allmänbildade. Jag kan inte påstå att det gör dom till klyftigare men de kunde arbeta med uppgiften på ett kreativt sett där klassen i förorts skolan inte hade samma referenser, och var mer tillåtande för icke stereotypa grepp.

Lekfullheten var lika dana i de olika skolorna men det hade hårdare spelregler på förorts skolan, jag menar att tendenser att upprätthålla vad som räknas i förorten för att hålla! är mer levande och finns med i deras verklighet. Och de ger ett uttryck för att vilja vara starkare och självständigare, och det i sin tur gör deras resa in i vuxen världen till klass fråga.

Retas jag? Klart är det jobbigt att se saker men det är oundvikliga och värt att kommentera.

Att fånga upp stereotypa roller kan vara ett sett att visa på, att jag ska bli man och hon kvinna.. att slå någon på käften och markera revir ingår också.. den utsattheten känner jag inte igen inne i stan. I innerstads klasserna finns det många elever som kommer från förorten, där föräldrarna har placerat sina barn medvetet på en innerstads skola med en förhoppning att bryta ett mönster.

Klart intressant att hamna på två skolor och får en att tänka på hur det ser ut i samhället.

Reflektion över Tomas koppfelt kurs..

Vi hade definitivt intressanta diskussioner under kursen, Tomas tog fram en bok av författaren Anja Hirdman ”Den ensamma fallosen” och fick oss arbeta i praktiskt lärande, vi fick redovisa de olika delarna i boken för varandra och det kom en massa bra diskussioner.

 

Något som jag kom att tänka på efter kursens gång var hur komplext frågan om sexualitet och pornografi är… det är klart att frågan känns väldigt privat och det visade sig under kursen.

Men lusten… och frågor runt de verkade försvinna en aning även där väldigt privat.

Här om dan köpte jag en tidning, ett magasin av serie författaren Martin kellerman ”Rocky” i den finns det gästserier. En ung serie författare Frida Ulvegren visas på några sidor och hon rörde just frågan om sex i sin serie… det intressanta i serien är hur hon på ett väldigt enkelt och ohämmat sett får läsaren att följa henne i en vardags situation. Där hon först beskriver hur hon som liten strävade efter att vara duktig, då hon gjort något bra fick oftast höra att hon var ”så duktig” Sen blir vändningen kul då hon som vuxen vill fortfarande ”bara vara duktig”

I serien skriver hon:

- Det bästa är när jag är med en man… och han säger..

”Så ja. Duktig flicka mmm… du är så… ah, ja… DUKTIG”

- Då blir jag helt sjukt tänd.

Läsaren får se hur hon suger av en kille och tar på sig själv samtidigt

Hon fortsätter:

- Det är ju lite stört att mina sexuella impulser kan spåras tillbaka till att jag vill visa mig duktig! För mamma ?! Stört! Men  alla är ju störda på något sett.

 

 

Bråten längst vägen

"frivilliga minnet"med vilket vi medvetet försöker erinra oss det förgångna

som motsats till "ofrivilligt minne"vilket strömmar genom oss som ett gensvar på någon oväntad stimulans.

I boken"fotografi-en intruduktion Steve Edwards" tas Marcel Proust som ett exempel på fotografins inverkan Marcel Proust var fascinerad av fotagrafier. För honom erbjuder en viktig stimulans till ofrivilligt minne som kan utöva makt som om det vore verkliga levande människor.

Marcel nedtecknar om sin mormor: Den viktiga omständighet som vi måste försöka minnas är inte att fotografier... förefaller få oss att tro att hon fortfarande är här, den viktiga omständigheten vi måste försöka minnas är motsatsen: hon finns inte längre.

Bråten längst vägen hade hamnat på åkern, åkern hade fyllts av vatten. En bit vägg och delar av ett veranda hade blivit en plats att stanna.

Jag låg och räknade kapsyler i vattnet, och hoppades att febern skulle gå ner. Kroppen hade slutat skaka.

Jag hade kommit på mig själv och förundrats hur mjuk hy lätt kunde förvandlas till dött kött.. Jag hade yrat hela natten, Hon min vän var i närheten...

jag skulle vara pigg någon timme till och sen skulle morfinet göra sin verkan.. solen gjorde den tjocka färgen mjuk. väggen måste ha målats innan den slitits isär.

Jag visste att det låg ett samhälle längre upp, men det gjorde ingen skillnad trött på att söka.. hade jag hittat lite mat i ett gammalt skjul, men hade inte varit ensam.

Hundarna var där, och jag hade varit alldeles för långsam.

Första natten hade jag sovit uppe i ett träd men mina sår hade lämnat spår efter mig och gjorde det svårt.

Mina minnen var hos de levande.. Bilder av gamla kamrater hade mig sällskap.

Men jag kunde inte sluta tänka på henne.. Jag trodde först jag hade inbillat mig. Men sen natt fjärilarna blivit mina vänner hade även hon sökt upp mig, stått vid min sida.

Hon hade väckt mig med en viskning.. Jag bad hela natten att hundarna inte skulle hitta mig.

I natt ljuset såg jag henne tydlig stå vid åkern, jag förstod att hon inte var i det levande.

Den tröst jag fick.. jag visste att jag måste vidare. Jag visste att jag inte..

Artefakt

Mellan hår och sånt .. sista dagarna hade jag sett henne ängslig stått längst korridoren vänd mot väggen. Jag hade kommit ur den värsta febern men var långt ifrån frisk.

Hon var den sista i gruppen som inte hade haft febern, tidigt hade vi tagit upp frågan då flera i gruppen blivit så pass sjuka att de hamnat i koma. Vår chef hade föreslagit att prova vaccinet R.G och flera hade miss tyckt och en röstning hade lätt till att de som ville kunde ta vaccinet.

Johanna hade sökt upp mig, hon hade frågat vad jag tyckte om henne och jag hade förstått att vi kanske var på gång,. Jag sa vad jag tyckte och vi kramades. Dagen efter var hon den första av oss som skulle ta vaccinet.

 

En del av oss var studerande och hade det här som ett extra knäck andra hade varit här länge och antigen blivit enhets chef  eller anställnings ansvarig. Jag hade sista tiden skött städ schemat och åtagit mig andra sysslor.

Vid anställningsintervjun hade chefen tyckt om mig och blivit lite glad över att det fanns någon som tyckte om fotboll och känt igen min dialekt. Jag hoppades på bättre kvälls tider, och föreslagit att jag kunde sköta schemat. Då jag inte hade annat för mig på kvällarna, insåg jag snabbt att de flesta hade fullt upp med sitt och inte orkade sätta sig in i de dagliga rutinerna och var tacksam över att någon ville ta sig ann planeringen.

 

Vi hade kramats och jag kunde känna att hon saknat mig, hon satte sig vid sängkanten och vände sig bort. Jag frågade vad hon tänkte på och försökte resa mig upp, yrseln kom och jag nöjde mig sitta halvägs upp.

Hon snyftade och sa.- Alla är borta Jonas.. alla är borta..

Jag blev tyst och tänkte att vi var flera som tagit vaccinet, jag frågade om Pär och Jusuf, hon skakade på huvudet.

 

Den sista månaden hade sjukvårdsledningen gett upp 

De var få av dom på min avdelning som trodde att de skulle överleva

 

Jag hade fått med mig anställnings chefen, han hade förlorat sin syster och hade inte sovit det sista dagarna. Vi hade tagit oss ner till lagret och brutit oss in i förvaringsskåpen där de hade låst in vaccinet. Jusuf grät av ilska när vi tog oss in och förbannade sjukvårdsledningen. Varför inte låta folk bestämma över sina egna liv låta folk få en chans?

 

Flera hade gott ut med att vaccinet var obrukbart, men vi hade sett att en del läkare på avdelningen vaccinerat sig. Men nu var hela sjukvårdsledningen borta och vi insåg att om inte vi skulle sluta som de andra var det bästa vi hade att gå på.

 

Jag såg att Johanna hade gott ner i vikt, hon hade själv aldrig blivit sjuk men var en de som frivillig ställt upp med för de som blev sjuka. Vi gjorde som de andra avdelningarna hade gjort och bar skydds dräkter.

Korridorerna hade börja bli tomma och folk drog sig för att uppsöka sjukhuset. Vi hade isolerat en sal och var nu en grupp på sex personer vi dela de upp oss i olika ansvars områden. Hälften av gruppen var redan sjuka så vi valde Johanna. Hon var frisk och hade en del sjukvårds erfarenhet, hon skulle snart bli undersköterska och var inne på sitt andra år. Vi andra drog nytta av henne och lärde oss snabbt vad vi skulle tänka på

 

Jusuf hade insjuknat vi alla var rädda. Han var ledsen över att inte vara till någon hjälp efter tre dagar var han inte kontaktbar. Det var bara att vänta och se om vaccinet skulle ta.

 

 

Funderingar vad primära, sekundära och tertiära artefakter är.

 

Primära artefakter ingår i den direkta produktionen av livets nödvändigheter. Därmed blir sjukhusets kollaps en stor kris för dessa människor, det förväntas att ”allt” som kan tänkas behövas för att överleva finns just att hämta på sjukhuset.

Sjukhuset står helt enkelt för de värktyg vi behöver när vi blir sjuka. Då sjukhuset inte kan hjälpa de drabbade och dessutom får rykte om sig att det är en farozon, så har vår primära artefakt gott förlorad. Kan det rädda sig själva?

 

Primära artefakter har meningserbjudande och leder användaren att agera på ett viss sätt, och ger med andra ord indikation om hur de skall användas.

 

Jonas, han tar hjälp av Jusuf som är anställnings chef och har de ”nycklar” de behöver. Och då jusuf själv är drabbad är hans chefs position en fördel och kommer med lätt het åt vaccinet.

Man kan säga att Jusuf blir Jonas primära artefakt.

 

I behov av sjukvårds kompetens väljer gruppen Johanna, i hopp om att med hjälp av sin bakgrund ska ”rädda” situationen. Hon blir då ett verktyg, och är då gruppens primära artefakt. Hon instruerar och låter andra ta del av sin kunskap blir därmed sekundär artefakt. Då sekundära artefakter inte bara ses som instruktion anvisningar utan ses som ett verktyg för att förstå den primära artefakten, används hennes kunskaper som sekundära artefakter.

 

Den tertiära artefakten skulle kunna vara vaccinet eller teorierna runt vaccinet inverkan.

 

Vaccinet från tertiär till primär artefakt. Det vet att vaccinet har använts, men är inte helt säkra på att det fungerar. Det beslutar att det ska använda det. 

Den ofrivilliga "bromsen"

Jag kan räkna upp till ett dussin människor som väntar på att förflytta sig.. ur kopplade från den aktivitet som väntar dom.. börjar flera bli otåliga.

-Jag är en ost som vill göka! säger Anders. Förmodligen står han på en perrong någonstans, i ett försök att i göra dagen mer meningsfull tittar han sig runt... Själv sitter jag på Bussen och ser folk stiga av, då Bussen med alla andra maskiner på jul vägrar rulla.. som en trög kropp stannar allt upp.

sakta börjar människor kliva ur sina fordon.. i den vita snön ser människor ut som små svarta figurer som långsamt rör sig fram.
En del blir trötta..stilla ser jag den tunga Bussen rulla ner för backen. Och hoppas på gamla bilder som ska räddar synen av de som skall hända. Det gnisslar om bromsarna och den tunga maskinen glider långsamt fram utan hejd, som pulkan som rör sig ner för backen med tjut av rop där barnen hejar på.. Nu är det inte barnen som ropar. Alla står i sina kläder utan att veta var det skulle ha dagen till.. hjälten innan han med alla andra springer fram och rycker upp den gamla damen...

Ett barn blir allas förvåning då hon som ängel, klappar den onda kropp.. Ger mamman alla ord som vi inte orkar bära.
Mamman säger försiktigt- Hon har det bra nu..
Barnet upprepar.. och frågar - Hon ont?!


Tanken på förflyttning.. ett föremål med destination.. och den ofrivilliga "bromsen"

Che..

VFU

Lektions planering
Grupp arbete:

Etapp-1

Två bostads lösa, ena av dem äger en cykel.

Vart kommer dom ifrån?
Vad heter dom?
Varför är dom bostads lösa?
Hur känner dom varandra?

Hur gamla är dom?
Är det två kvinnor? Är det två män?
Eller en kvinna och en man.
Är det två barn?
Känner du dom? Hur känner du dom?
Är dom släkt?
Hur gamla är dom?


Beskriv hur de lever. Exempel beskriv en dag i deras liv, vilken årstid de befinner sig i.
Vilka kläder dom bär
Vart sover dom
Finns det någon som hjälper dom?

http://www.youtube.com/watch?v=EuskccXVOvE
Ideér till praktik platts.. lektions upplägg, där ungdomarna får lite perspektiv på utanförskap svår uppgift att arbeta med, men få dra lite trådar och sålöser dig sig.


Etapp-2

När gruppen bestämt vilka de bostad lösa är;
Illustrera i serieform er berättelse


Skissa upp arbetet på papper
Teknik kan variera

Kom överens med eran lärare hur er berättelse ska illustreras.


Hjälp medel;
En låda med pappers lappar, ord på föremål.

"paper" stoff

"paper" skrivandet..-Vilden själv iakttar ingen begreppslig skillnad mellan vara och spel.. han uppfattar inte något som identitet, bild eller symbol.

Vildens andliga tillstånd... begrepp om spel upplöses akillnaden mellan föreställning och tro. Spelet har ett eget väsen, som är oberoende av medvetandet hos den som spelar.

http://www.youtube.com/watch?v=cB1nKe4oy-c

-Nu ska vi leka.. vad gör ditt te på bordet? Karin rullade över några kulor och fyllde sitt magasin igen.. Nere vid husknuten stod ryssen och väntade i en liten fiat, rutorna var alldeles immiga, och han hade börjat tröttna på torka av insidan av fönstret.

Jag spände fast mig vid elementet, knöt ihop mitt skärp med telefonsladden..tillräkligt hårt så jag kunde stå upp,jag kände efter i bakfickan, tryckt la jag fram de lilla skjutvapnet på fönsterhyllan.. Det var då jag hörde smällen. Karin hade skjutit tårna av sig, låg och vråla ut sin smärta. Nu visste jag att det skulle inte ta lång tid innan ryssen hittade vårt gömställe.

dags att skriva lite "paper" hej å hå till alla tappra