att dra förbi med blicken, ge blicken en chans
som jag ser mig själv i en annans kropp, betraktar jag mina rörelse då jag står på en båt, båt brygga på den typ av båtar som står och jäser nere vid en hamn, och har mer av kunder och matroser för att ramar in bilden av att Vi är till sjöss... bilden jag ser eller händelsen, är av en man som av någon anledning inte bryr sig om eller är allt för van i sammanhanget och inte känner någon större skuld till det som precis ar hänt!
Jag ser som en scen ur en film och försöker lägga ord på det jag ser.. man tre meter ifrån, gul T-chirt nära 40 brunt hår sommar skägg. spår av en keps eller sjömans hatt, inte tydligt då han står hälften i skugga och kanske har keps på sig.
Har ett bord framför sig som han sträcker sig mot förmodligen några grogg glas i handen som han ställer ifrån sig. Han har som en ursäkt eller för att vrida tiden fram dragit sig bort till bryggan. Skuggor av folk, gäster bakom sig som njuter av kalaset i sommar värmen.
Försöker förklara varför jag ser mannen som utstrålar en vis självständighet men även är liksom förbi.. kanske sällskapar som kapten på båten men inte ägare? Bra betald men inte någon som blandar sig in bland gästerna.. men som i en stund av oförsiktighet har något uppenbarat sig, ett snedsteg en känsla av att det inte blev rätt.
Jag minns jag att jag hade bilden i huvudet när jag hörde ljudet av glas då jag stod och diskade och att jag inte lät mig luras in i en historia, jag intalade mig att det inte var värt det!
Det märkliga är att känslan är verklig och bilden lika så fast bild scenariot inte har något med verkligheten att göra. Men använder just den bilden scenariot för att gå vidare i tanken eller som om känslan ska provas i olika rum.
Dessa "rum" tycks bli verkliga och fyller en mening, tänker att sy ber space eller andra "spel " på nätet blickar in i olika verklighet där jag gör den till min verklighet.
Även om det kanske bara är för stunden så kan den följa mig i vardagen och kan bli en del av min vardag?
