flummiga tankar om det mesta...

regn som regn är..

att dra förbi med blicken, ge blicken en chans

som jag ser mig själv i en annans kropp, betraktar jag mina rörelse då jag står på en båt, båt brygga på den typ av båtar som står och jäser nere vid en hamn, och har mer av kunder och matroser för att ramar in bilden av att Vi är till sjöss... bilden jag ser eller händelsen, är av en man som av någon anledning inte bryr sig om eller är allt för van i sammanhanget och inte känner någon större skuld till det som precis ar hänt!

Jag ser som en scen ur en film och försöker lägga ord på det jag ser.. man tre meter ifrån, gul T-chirt nära 40 brunt hår sommar skägg. spår av en keps eller sjömans hatt, inte tydligt då han står hälften i skugga och kanske har keps på sig.

Har ett bord framför sig som han sträcker sig mot förmodligen några grogg glas i handen som han ställer ifrån sig. Han har som en ursäkt eller för att vrida tiden fram dragit sig bort till bryggan. Skuggor av folk, gäster bakom sig som njuter av kalaset i sommar värmen.

Försöker förklara varför jag ser mannen som utstrålar en vis självständighet men även är liksom förbi.. kanske sällskapar som kapten på båten men inte ägare? Bra betald men inte någon som blandar sig in bland gästerna.. men som i en stund av oförsiktighet har något uppenbarat sig, ett snedsteg en känsla av att det inte blev rätt.

Jag minns jag att jag hade bilden i huvudet när jag hörde ljudet av glas då jag stod och diskade och att jag inte lät mig luras in i en historia, jag intalade mig att det inte var värt det!

Det märkliga är att känslan är verklig och bilden lika så fast bild scenariot inte har något med verkligheten att göra. Men använder just den bilden scenariot för att gå vidare i tanken eller som om känslan ska provas i olika rum.

Dessa "rum" tycks bli verkliga och fyller en mening, tänker att sy ber space eller andra "spel " på nätet blickar in i olika verklighet där jag gör den till min verklighet.

Även om det kanske bara är för stunden så kan den följa mig i vardagen och kan bli en del av min vardag?

Idioterna

idioter..

Den svarta kråkan ligger i solen hoppas på bli upptäckt, han sträcker på sin näbb och skakar sanden av sig.. grannen ligger och lyssnar på speedway finalen och hummar sig fram till resultaten, prickar för de förhands tippade valen och flinar snett när han hör vem som vinner.

Längre upp vid duscharna mellan barackerna står hundarna. Kan inte säga hur många, kanske tre. De står i skuggan och spanar överlägset.
Det var något i deras blick. kråkan plockar ängsligt mellan sina fjädrar tycker att de ser matta ut..
Han tittar efter hundarna, han flinar. Vid duschen hade han sett. Konstatera att de var unga tråkiga och dumma!
De ser fortfarande dumma ut!
Lite matt lägger han sig ner försöker blunda, hör grannen följa nästa match..

Mini grisen

Nu är det dags att skissa!!

Vi arbetar med våra lektion upplägg "sus" eller varför inte säga "Puss" någon släppte in en mini gris i klassen.. svart o go med sträva hårstrån. Ingen kan låta bli att bli förtjusta i den lilla mini grisen..

En gång tog jag min dotter på nya upptåg. Cirkus hade kommit till stan de stora tälten såg vi på långt håll och jag höll i min lilla flicka i handen, hon hade hunnit bli 3 år och kändes som en stor tjej.. vi var på nya upptåg!
Jag insåg rätt snabbt att mycket vi såg var alldeles för avancerat för henne att förstå.
Två Mexikanska trapets konstnärer jonglerade med varandra i en "tramp bräda" som i sin tur hade en led i mitten och det gjorde att hela kalasett flög runt en axel och för att detta skulle vara möjligt så tajmade mexico twins med att "hoppa" varje gång "brädan" loopade! ja tjena! Glömde säga att var ände av brädan som var ungefär 10 meter lång satt det en "glad" boll ca 2 m i diameter som rullade. Dvs att killarna sprang på kulan medans allt lopade.
knapp jag förstod vad som hände och kanske vi hann bli åk sjuka på vägen..

Vi tog oss ut på baksidan och gick och hällsade på djuren.
Och där stod han, en livs levande elefant!
Stor och fin.. de är något speciellt när man holler ett barn i handen, kliver in i hennes "lilla" värld som är precis tvärt om det "lilla" allt är så mycket!
Intrycken stora kännslor tårar och skratt vart efter helt fantastiskt! ja där stod vi, gick försiktigt fram till elefanten det verkade som elefanten blev nyfiken på oss och valde att gå fram och hälsa på oss, sträckte fram sin snabel och vi fick klappa honom.
Vi stod och skaka snabeln som var förvånansvärd varm. Snabeln hade kraftiga svarta hårstrån som satt glest.. Sen hörde vi en gäll röst en kvinna ropade och skällde - Back Jack! i sad back Jack! hon slog med sin "käpp" i marken och visa tydligt att elefanten hade gott över gränsen!
vi flyttade på oss och såg den stora elefanten snällt lyda sin chef.

Nu tycker jag vi ska skaffa en liten gris i klassen.. hylla djuren som följer oss som samvets skuggor vad gör vi med våra djur tar vi hand om dom jo jo finns alltid någon som klappar sin katt jag skulle klappa min lilla gris.. men alla andra som hamnar på våra tallrikar hur gör vi eller vad gör vi med dom?! Äta kött det gör jag flera gånger i veckan men lite tomma i själen tycks vi blivit då vi lämna jordbruks samhället. Stora ord men värt att tänka på!

sammanfattning och lite reflektion och annat skit..

-Vilden själv iakttar ingen begreppslig skillnad mellan vara och spel.. han uppfattar inte något som identitet, bild eller symbol.

Vildens andliga tillstånd... begrepp om spel upplöser skillnaden mellan föreställning och tro. Spelet har ett eget väsen, som är oberoende av medvetandet hos den som spelar.

Jag inser att jag är glad över mitt val av media och tycker att jag fått utlopp för en massa kreativa idéer. Foto och film har varit det roligaste jag gjort på länge.

Visst har jag som många andra provat på media när jag gick i gymnasiet, men nu står jag här och känner att jag har bara börjat, och det är kul!

Spelet har ett eget väsen, som är oberoende av medvetandet hos den som spelar…

Jag tycker att mycket av det jag vill få ut av mediainriktningen är ett berättande där film och foto kommer nära till hands.

Mycket av film är just att återge en historia och att de hitta rätta vägarna dit. Olika redskap och tekniker är avgörande för att kunna berätta sin film.. Med barnen hittade jag olika metoder för att få dom att ”leka” film och barnen kunde lätt föreställa sig ett scenarium där de intog olika roller i gruppen… från manusskrivande grupp, till inspelningsansvarig. Planeringen runt arbetet och skådesspelet på plats krävde övning. Detta blev ”spelets” regler.

Skådespel i verk, hitta manliga attribut och finna vägar att dölja sina mjukare sidor..

Då jag och Emma försökte hitta ett tema som skulle passa barnen, funderade vi över temat kärlek. Relationsdrama kanske var ett bra sätt att utmana dom? Det blev inte alltid så populärt då associationerna var att det var något ”gulligt ” som skulle berättas.. När det gick upp för dom att kärlek kunde utryckas på olika sätt i deras film och att jag inte nödvändigtvis var ute efter en Romeo och Julia historia blev det roligare att vara med. Jag gav eleverna ett exempel på en grabb som var tokig i fotboll och hade Zlatan som sin stora idol. I killens ögon var Zlatan helig, och att vara på fotbollsmatcherna var det bästa han visste. - Här har ni en kärleksförklaring.

I en del klasser delade jag upp grupperna och i andra lät jag eleverna bestämma själva vilka de ville arbeta med, då blev det lätt kill och tjejgrupper. Jag tyckte de blev rätt så komiska i sina val av teman eftersom dessa ofta blev könsstereotypa.. Jag hade ett grabbgäng som beslöt sig för att göra ett zombie film. Till en början försökte de ta in idén om kärlek i filmen men det temat försvann så småningom helt..

De hade föreställt sig en scen uppe på en vind, gärna skolans, där filmscenen skulle utspela sig i trappan. Gruppen hade löst bildutsnittet på ett klyftigt och tydligt sätt där kameran skulle få närvara i form av övervakningskamera. Jag berömde dom för att de lyckats ge scenen ett trovärdigt uttryck, och uppmanade dom att fortsätta spinna på kärleksidén.

Här hade de kvar sin ambition men scenen gick inte att spela in där de ville och filmen handlade slutligen om det de tyckte var viktigast, en slaktorgie där alla blev uppätna. Jag får känslan av att de har fått utrycka sin kärlek till zombiefilm, men de har också gjort vad som roat dom mest, vilket var att slåss framför kameran.

Jag citerar boken ”Den ensamma fallosen” av Anja Hirdman där hon utvecklar Simon de Beauvoirs citat – man föds inte till kvinna, man blir en. Hirdman forsätter citatet – ska det ha någon bäring så borde detta gälla även män.

Jag tycker det är rätt naturligt hur eleverna på olika sätt leker sin egen fantasis verklighet och samtidigt utmanar sig själva i sin identitet genom att förstärka och få utlopp för den i stereotypa lekar. Min önskan var att eleverna skulle få chansen att leka olika könsroller med varandra, det fungerade bäst där grupperna var blandade.

Det hände att en del grupper var svårstartade, - Runka kuken! Ropar en av tjejerna i en grupp. Den här gruppen var upptagna med varandra och hade svårt att starta. Jag frågade tjejen om hon alltid brukade svära, och alla brast i skratt. Hon bad om ursäkt och jag kom på att min handledare hade varnat mig för att det fanns en del tjejer i den här klassen som var lite svåra.

Den här klassen hade fått bestämma själva vilken gruppindelning de ville ha, och jag märkte snart att de tre jobbigaste tjejerna hade hamnat i samma grupp. Jag hade en liten tjej i gruppen som ville höras, jag kände att hon hade svårt med sin invandrarbakgrund, flickan bar sjal och hade lärt sig att markera att inte bli trampad på.

Nu var hon hård och jobbig och jag hade svårt att få ögonkontakt med henne, hon visade tydligt att hon inte var med. Jag hejdade henne och tittade henne i ögonen och f förklarade att det spelade ingen roll vad hon sa. Om hon ville gå ut eller göra annat så skulle hon vända sig till mig –Jag är din lärare och det är jag som bestämmer.

Intressant var att när gruppen hade ett manus att stå på, då tog tjejen i sjal en skollärares roll i filmen. Hon spelade auktoritär och tillrättavisande.

Här kom ett tillfälle för henne att förändra sin identitet genom filmen. Jostein Gripsrud skriver om identitet i Mediekultur mediesamhälle. Han menar att hur vi uppfattas i ett socialt sammanhang till stor del skapar vår självbild. Men när man växer upp utvecklar man också den personliga identiteten. När hon fick en chans att leka med sin identitet, kunde hon kanske föreställa sig själv som vuxen med mera ansvar. Kan det vara så att hon genom leken kunde pröva en ny roll och på så sätt utveckla sin personliga identitet?

VFU Sammanfattning

Jag sitter med ett blankt papper framför mig.. Hur är det när man sätter någon i arbete?

Fantasier har sällan rum på ett blankt papper och ovana att arbeta med sin fantasi gör det svårt.. hur lyfter man blicken från pappret? När är det rätt stund att arbeta och känna sig inspirerad..

Den livlighet barnen äger och naivitet som får dom att drömma utan sensur, är det viktigaste redskap jag hade ute på min VFU.

Knepet var hur man hitta dit? Min handledare på plats efterlyste förtryckt material där det stod hur deras uppgift såg ut.. Jag hade mina invändningar och på pekade att jag ansåg att barnen skulle hitta sig fram genom att leka sig till uppgiften och att den information jag gav dom muntligt var tillräckligt för att få dom att börja sin uppgift..

Ville med det säga att inte göra uppgiften omöjlig, då barnen inte anammar språket eller de grepp som man brukligt arbetar med i film. Jag valde att inleda uppgifterna med att först fråga vad barnen trodde sig veta vad man bör ha med när man gör en film. Kamera var givet och snart hade även begrepp som manus, bild manus, statister, skådespelare och att man behöver en arbetsgrupp som arbetar bakom kameran tagits upp. Det visa sig att flera barn i min skola hade själva eller kände någon som på något sett hade medverkat i film.

Jag och Emma uppmärksammade skillnaderna i de olika skolorna och kom fram till att vi på något sett skulle arbeta med frågorna till slut examineringen..

Vad fungerade bra för mig som lärare? Jag känner att min styrka ligger i det praktisk görandet och fick det påpekat från min handledare. Känner i efterhand att planering kunde vara bättre men anser att en viss flexibilitet måste finnas inplanerad dvs man kan inte veta hur allt kommer att fortgå, därimot är du väl förbered i ämnet du ska lära i så kommer du långt..

Min ambition var att i ett senare skede ha en genomgång och titta på vad vi arbetat med och där också ta fram ett förtryckt material med film teori.. Det önskvärda hade varit att ta fram några filmer innan alla var färdiga och visa på olika styrkor i deras arbeten och där tagit in lite film teori.

Tiden blev knappt och jag kände att nu var det prioriterings metoder som gäller och där har jag flyttat fram genomgången till slutet av deras termin, då det har blivit mycket efterarbete på filmerna.. alla grupper inte hunnit färdigt och därför kommit efter.

Detta är även något som man kan tänka på när man gör grupparbete, att alla inte alltid är på plats och hur löser du det? Kunde ha gett dom en färdig uppgift och underlättat arbete för mig. Men såg möjligheten att få in ett ytterligare lärolikt arbetes moment för gruppen.

–Hur löser ni det att ni har två i gruppen som saknas, vilka delar går att ändra på och fortfarande behålla din historia.

Nu när jag grankar arbete inser jag, Och hade mina funderingar innan jag drog igång. Att det blir alldeles för många filmprojekt att hålla i samtidigt.

Jag förklarade för min handledare att om jag hade arbetat i en klass ensam så hade jag arbetat med en grupp i taget under en veckas tid, för att samtidigt kunna ha lektion med de andra barnen.

Nu var jag beroende av att ha någon i klassen då jag var tvungen att vara på olika inspelningsplatser.

febeuf..

arbets processen, undra just hur mycket man tål, hade feber förra helgen och lagom till den här helgen kom den tillbaka ahhgh.. det fick mig att tänka på Martin kellermans serie strippar på DN hans figur Rocky.. Har man läst honom så skrattar han en hel del åt vardags elände..

Han serie fungerade i ett lärosyfte, då jag plockade fram en Rocky tidning och visa på hur mycket man kan just berätta på en "tagning"

vfu..tralala

alla är välkomna in i det lilla helvetet.. jag chema lägger varje minut av min vardag, men känner att orken inte riktigt finns där.

Nu har jag inte många grupper kvar att filma, alltid finns det någon grupp som inte varit full i antal.. där har jag försökt få ungdomarna arbeta om sina projekt, kan man arbeta om sitt manus vilka delar är viktiga att behålla för att filmen ska kunna berättas, säg att du har en producent som tycker att du ska byta ut några scener eller ta in andra skådespelare i filmen.. såna argument har jag arbetat med för att de ska kunna sätta sig själva i ett annat sammanhang.

Nu blir det någon grupp som ändå inte blir klar där jag förhoppningsvis har lite dokumentations material som kan användas.

I grupparbeten så blir det komplikationer då inte alla är med och kanske det är en bra idé att ha en reserv uppgift.